Aldrig förut hade jag fiskat. Det lät så tråkigt. Så stod jag där i solnedgången. Tittade på det spegelblanka vattnet som omgav den lilla fiskebåten i all oändlighet.
Åh, det var något av det vackraste jag varit med om. Så stillsamt. Så fridfullt.
Jag fick ett fiskeredskap i min hand. Plötsligt befann jag mid där, pilkandes. Det enda jag behövde göra var att stå där och hålla. Hålla utkik. Låtsas att jag fiskade medan jag njöt av hela härligheten. Plötsligt fastnade min lina. Hallå där! Kan någon hjälpa mig? Min lina har fastnat!
Hjälp fick jag. En jättestor torsk hade nappat. Den kokades på båten och åts med lite salt och peppar tillsammans med tunnbröd. Jag tror att det var det godaste jag någonsin har ätit.
Fisken var verkligen enorm. Det har jag bildbevis på. Dock icke digitalt. På den tiden hade jag aldrig hört talas om digitala kameror, så just nu har jag enbart diabilder från det tillfället. Diabilder kan jag inte ladda upp. Men om jag hade haft en bild, då skulle jag delat med mig. Den bästa bilden finns förstås i mitt huvud, i mitt eget portabla minne.
Det närmaste jag kan hitta som liknar min bild från detta tillfälle är den här bilden:
Ja, den här fiskedamen ser ungefär lika misstroende ut som jag själv nog gjorde.
3 kommentarer:
Fisk er veldig godt nær man tilbereder den ute och nyfångat (er glad i fisk annars også). Har aldrig fått en slik stor fisk nei.
Läser och ler och blir glad ...
Precis samma upplevelse har jag varit med om.
Njuta av landskapet under förvänding att man pirkar torsk.
En pärla i minnet.
Skicka en kommentar