Krikonblom

Det är vår och krikonträdet blommar utanför mitt fönster.

Cykla, cykla, cykla!

Åh, denna lycka att lära sig cykla! Plötsligt sitter det där. Man kan hålla balansen utan hjälp. Och då vill man bara cykla, cykla och cykla igen.

För mig har det suttit i resten av livet. Nu när våren har kommit blir det ännu härligare.

Cykla, cykla, cykla. Vila benen lite. Cykla, cykla, cykla!

Hur är det?

Elisabet listar de fem vanligaste fraserna hon hör på sin arbetsplats. Jag funderar över min egen arbetsplats och kan bara komma på en: "Hur är det?" Det är nog den vanligaste frasen jag hör överhuvudtaget i mitt liv. Ibland undrar jag om det är en svensk version av den för mig amerikanska frasen "How are you?" När jag är i USA (vilket inte är så ofta som det kan låta här) blir jag först lätt förvirrad när jag möts av frasen varje gång jag går in i en butik. Vad svarar man? Det är sällan någon undrar hur det är med mig när jag träder in i en svensk butik. Inte för att jag saknar det. Jag känner mig bara ovan när någon gör det.

När någon frågar mig "Hur är det?" så svarar jag genast "Bra!". Och så kan vi fortsätta prata om det vi känner är viktigt. Ibland funderar jag efteråt. "Undrar vad hon menade egentligen? Menade hon hur det är med min hälsa? Eller hur det är med mitt jobb? Eller tänkte hon på familjen?" Ibland ler jag lite åt tanken på att verkligen berätta hur det är. Vilken chock det skulle bli för somliga om man började en lång utläggning om hälsa, jobb, familj, hem, vänner, relationer. Tanken är rolig. Speciellt när den som frågar inte ens har tid att höra en svara "Bra!", utan börjar nästa mening genast. Då är jag säker på att "Hur är det?" inte är något annat än en förlängning på "Hej!". Och hade jag bara orkat, eller vågat, så skulle jag då börja en lång utläggning om "hur det är". Fast egentligen borde jag kanske fråga "Med vad då?"

Slänger jag aldrig själv omkring med frasen "Hur är det?" Jo, det gör jag. Vad menar jag då? Jag undrar nog faktiskt hur livet är just nu för den jag pratar med. Och om denna person delar med sig lite av det, så känner jag att vi betyder något för varandra och att jag just fått ta del av en liten bit av någons värld.

Betraktelser om en skandal

Jag var på bio i helgen och såg en film som jag verkligen kan rekommendera: Notes on a scandal. Ofta väljer jag filmer efter vilka skådespelare som porträtterar karaktärerna. I den här filmen är skådespelare som Judi Dench, Cate Blanchett och Bill Nighy ypperliga. Berättelsen är intressant och dialogen väl uttryckt. Det känns som att ingen förväntar sig att jag som åskådare är för dum för att förstå, så att allt måste förklaras klart och tydligt. Jag tillåts tänka själv.

Filmen är baserad på en roman av Zoe Heller och handlar om många svåra saker. Den tar upp ensamhet och vänskap, moral och om att döma andra; den tar upp skrivande och relationer. Lite snuddar den också vid klasskillnader och föräldraskap. En filmpärla, om man vill.

Jämställdhet?

Göteborgs-Posten har låtit Sifo ställa två frågor till drygt ettusen svenska kvinnor:

a) Hur jämställd tycker du att du är med männen i samhället?
b) Hur jämställt tycker du att ni lever i er relation?

Sedan frågar GP Sveriges jämställdhetsombudsman: "Men om så många upplever att de inte har problem, är det då inte förmätet att hävda att de har det?" Då undrar jag om det inte är förmätet av GP att dra slutsatsen att många av Sveriges kvinnor upplever att de inte har problem, baserat på de där två frågorna.

Jag har blivit uppringd av Sifo ett antal gånger. När jag ber dem definiera vad de menar med sina frågor, för de är inte alltid helt klara, så kan personen som ringer inte svara på det, ty denna person ska bara fråga och kryssa i rutor. Så om jag hade blivit uppringd, vad hade jag svarat?

"Vad menar du med jämställd?" Vet du inte? Ska du bara kryssa i en ruta? Men menar du om jag tycker att jag som person har samma förutsättningar som en man, alltså om jag är lika bra som en man? Eller menar du om jag upplever att jag har samma strukturella möjligheter till makt i samhället? Eller menar du om jag har samma lön som mina manliga kollegor? Eller menar du om jag tycker att jag har samma möjligheter som män att bli styrelseordförande i Volvo? Alltså vad menar du med den frågan? Ska vi gå vidare till den andra frågan? Okej. Jämställt i vår relation? Ja, vad menar du då? Menar du vem som jobbar deltid? Eller vem som är hemma med barnen när de är sjuka? Eller menar du vem som städar hemma hos oss? Är det en kvinnofråga? Jag trodde att det var en ekonomisk fråga. Alltså, om man har en lön som kan betala någon annans lön, efter skatteavdrag för hushållsnära tjänster förstås. Har du ingen ruta för det? Hallå! Hallå?"

Semester?

Ibland undrar jag varför semester räknas som en förmån. Förvisso är det väl snarare en anställds rättighet i dag, men jag undrar ibland om det egentligen kvalificerar sig för att kallas förmån så väl som rättighet. För många innebär semester att man måste jobba som en tok både före och efter den planerade semestern, eftersom det inte finns en semesterersättare så långt ögat kan nå. Ibland blir det så stressigt med semester att man nästan funderar på om det verkligen är värt det.

Kanske ska man ta lite semester varje vecka, ett par timmar så där? Men då hinner man förstås inte varva ner ordentligt. Å andra sidan ska man nog inte leva sina så uppskruvat att man inte kan varva ner. Ibland kan förstås semesterminnen hjälpa en att koppla av och faktiskt varva ner i vardagen. Som den där känslan av att sitta i semesterhuset på stranden och bara titta ut över havet. Fridfullt. Då känner man att semester faktiskt är värt en del i alla fall.