Städläsning

Bild

Om jag inte orkar städa kan jag alltid läsa om städning. Boken ”Städa!” av Estrid Bengtsdotter och Lotta Kühlhorn kan låta befallande jobbig, men den är mycket behaglig att läsa i soffhörnan. I den boken framstår städning som enkelt och härligt. Den är som en kokbok, fast om städning.

När man inte själv orkar praktisera. När man inte själv orkar putsa sina fönster. Då kan man läsa en bok – eller öppna ett inredningsmagasin fylld av på ytan perfekta hem. Att ingen bor i de där hemmen är uppenbart. Så ser det inte ut där någon bor. Men det är vackert att titta på.

Om livet känns lite rörigt kan man läsa en bok eller öppna en tidning. Livet blir kanske inte mer ordnat, men det framstår som lugnare. Åtminstone i min värld.

Städning

Efter inlämning av text som krävt intensivt tankearbete måste sinnet få något annat. Jag städar.

Med en dammtrasa torkar jag mina ting blanka och rena. Undersöker mina ägodelar. Betraktar dem. Minns var jag köpte dem. Eller vem jag fick dem av. Upptäcker fördelen med att inte ha för många ting.

Jag torkar omsorgsfullt de vackra trägolven. Tittar på spåren av tidigare framfart. Där har någon spillt något som inte gick att torka bort. Lite längre bort har någon kanske tappat något som gjort en djup grop i det mjuka träet.

Gnider det blanka kaklet i badrummet. Hänger upp mjuka, nytvättade handdukar. Andas in väldoften av renhet.

Ibland är det fridfullt att städa. Att upptäcka tingen och fördelen med dem man inte har. Att njuta av sitt hem. När städningen får bli något sinnligt.

Det där spindelnätet skimrar så vackert i septemberljuset, så det får bli kvar ett tag till.