Året som gått var det år då jag upptäckte bloggen. Detta lättillgängliga sätt att få ut sina tankar på pränt, utan att någon först ska avgöra om denna skribent ska få några läsare eller ej. Inga förläggare, inga recensenter. Välvilliga läsare som gärna kommenterar har jag förstått att bloggvärlden innebär. Vilken möjlighet att pröva sina tankar innan man bearbetar dem. Sänder dem till tryck.Vissa författare av böcker har dock inte mycket till övers för bloggare. Vilket meningslöst tidsfördriv. En massa bladder utan mening. Andra författare bloggar på. Leker skickligt med orden, är medlemmar ur Svenska Akademien, eller Augustpristagare. Vilket demokratiskt sätt att dela med sig av sina texter, utan krav på betalning av tryck.
Själv har jag använt bloggen för uppvärmning inför skrivande av andra texter. Texter som ännu inte har några läsare. Men bloggen läses av vänliga själar som förstår att kommentarer uppskattas. Hövligt, vänligt, peppande. Varmt och hjärtligt. Som vänner ska vara. Tänk att jag inte visste att man kunde få vänner genom att blogga. ”Låtsasvänner” sa en kvinna på radion. Vilka kan vara bättre än låtsasvänner? Sådana som i barndomens dagar. Som tar sig tid att lyssna, läsa och ge vänliga ord.
Och alla dessa vackra bilder! Jag är så imponerad av alla skickliga fotografer som bara delar med sig så där av det vackra de ser. Att fotografera sin omvärld ger också ett annat perspektiv. De små detaljerna träder fram. Det stora i det lilla.
Jag ser fram emot ett nytt bloggår fyllt av tankar, äventyr och fina bilder. Gott nytt år alla bloggare!
