Det som göms i snö...

Elisabet har bett om bilder på sådant som gör en glad. Många blir glada av sol och sommar. Ibland är även vinter och snö roligt. Det kan man också se på Elisabets sida, här.


Det är som det brukar här i södra Sverige. Vårliknande januari och så - pang! - i slutet av februari vräker snön ner. Alla blir lika snopna varje gång, verkar det som. Till exempel krokusarna som tydligen tyckte att våren äntligen var här:

Eller persiljan, som tyckte att det faktiskt aldrig blivit vinter i år:

Själv tyckte jag att vintervädret var så milt att det inte var lönt att ta in de icke-frosttåliga krukorna:Och nu töar det. Som vanligt efter ett par dagar. Tipp tapp!

Floridiansk camping

I Ginnie Springs skulle jag campa. Jag är inte känd bland vänner och bekanta som en campare, så en del var lite nyfikna på hur det skulle gå. Jag berättade hur vi skulle bo när vi "campade". Då upplyste mina vänner mig om att det lät mer som om jag skulle hyra ett litet hus och att det därför var diskvalificerat som camping. Vaddå? Två rum, två badrum, kök med tvättmaskin och torktumlare samt hyfsat stort allrum med jättesoffa och satellit-teve - och en gungstol. Det kallar jag camping med stil.

Dessutom fanns en liten butik mitt emot denna logi och där kunde man köpa en hög med ved, tändhattar, låååånga grillpinnar och marshmallows för en riktig lägereld och lite amerikansk skumgodis-grillning. Hm! Jag är visst campare. Floridiansk campare, kanske, men vem har sagt att det bara finns en version av campare?

Det var en sann njutning att sitta där framför den lilla lägerelden när mörkret lagt sig. Titta in i elden och känna sig avslappnad. Och där i mörket, med en filt runtom ryggen, var det bara gitarrspel och lite sång som saknades för att det skulle kännas som en svensk lägereld på sjuttiotalet i Sverige. Och då kom jag ihåg mina scoutlägereldar. Jag är minnsann visst en riktig friluftsmänniska! Bara jag slipper sova i tält, hugga ved, dricka te gjort på lingonris och tvätta håret i iskalla sjöar. Nej, lite lagom får det allt vara...

Skog och vatten i Florida

Nu lämnar jag Key West. Där är förvisso behagligt men i längden nog lite trist ändå, åtminstone för mig. Jag åkte vidare i Florida. Upp till några varma källor ungefär mitt i Florida, där man bland annat kan dyka i grottor. Ibland tyckte jag att vissa skogspartier var väldigt lika de som finns i södra Sverige. Men när jag kom fram till de varma källorna får jag säga att jag aldrig sett så turkost vatten i en skogsdunge i Sverige. Det här är Ginnie Spring.

Ibland tyckte jag också att vissa träd hade konstiga färgblandningar på bladen.

En trevlig sak med resande är att man får mer tid att förundras över djur och natur. Åtminstone får jag det. Hempromenader i all ära, men det finns mycket som tar upp mina tankar då. När jag reser är jag mer utlämnad till miljön jag befinner mig i. Tycker jag.

Under(liga) kvinnan

Jonas i Japan har gjort ett superhjälte-test. Jag var precis i "Superhjälte-land" i Florida, så jag var bara tvungen att göra detta test. Det här är jag:

You are Wonder Woman
Wonder Woman 79%
Spider-Man 70%
Supergirl 69%
Hulk 65%
Green Lantern 65%
Superman 60%
Robin 57%
The Flash 50%
Batman 45%
Iron Man 45%
Catwoman 40%

You are a beautiful princesswith great strength of character.



Bild


Jag vet faktiskt inte vad Wonder Woman heter på svenska. Underkvinnan? Det låter ju inte klokt! Men att vara en vacker prinsessa med stark personlighet låter bra för min del. Jag gillar att jag dessutom har 70% av Spindelmannen i mig. Nej, vad skriver jag? "Att jag till 70% är Spindelmannen" kanske låter lite bättre. Spindelmannen träffade jag i Superhjälteland. Han frågade mina barn om de ville fotograferas tillsammans med honom. Det ville de inte. Jag ville - men hur skulle det sett ut om jag rusat fram och slängt mig runt hans smidiga kropp? Åh, jag skulle gjort det här testet innan! Då kunde jag ju väst: "I am Wonder Woman!". Det kunde jag faktiskt gjort ändå - utan detta test. Hm! Jag är nog alldeles för fantasilös för Superhjältevärlden...

Vill du testa vem du är så klicka här.

Hemma igen

Nu är jag hemma igen. Vädret är väl inte det man åker till södra Sverige för i februari, men det finns ju så mycket annat bra här. Men det är inte Sverige jag ska skriva om här och nu. Nej, nu tänkte jag dela med mig lite ur kappsäcken med minnen. Jag såg en del olika delar av Florida men jag fortsätter lite till i Key West. I huset där jag bodde fanns en trädgård. Över staketet kunde jag skymta det här: Jag undrade vad det där kunde vara. Så jag gick runt och kikade. Det var ett fjärilskonservatorium. Så här såg det ut inuti:

Fullt av fjärilar var det där inne. Och aldrig har jag tänkt mig att det finns fjärilsmusik, men det kändes som att det var just det de spelade där inne i glashuset. Aldrig har jag sett så många fjärilar i så vackra färger. Och det utan att det blev äckligt. Fjärilar är nog den enda insekt som inte blir äcklig i stor mängd. Jag kunde titta på när fjärilarna intog sin frukost.

Kanske har var och varannan människa varit i fjärilskonservatorier. Men inte jag. Det här var första gången för mig. Och jag tyckte att det var fint. Nu stänger jag kappsäcken för den här gången.

Pelle Svanslös i Key West

Key West är känt för att ha många katter. En hel del av dem bor i Hemingways trädgård. De katterna påstås ha fler tår än normalt. Undrar om det var därför Pelle Svanlös flyttade hit? För att söka ovanliga skönheter, menar jag.

Från hängmattan i Key West

Jag förstår att Hemingway köpte ett hus här i Key West, så att han kunde skriva i lugn och ro. Det skulle passa mig bra. Ett hus med egen skrivarlya, massor av tid att fundera på historier, en dator i stället för en skrivmaskin, någon som fixar mat och en mysig bar med trevliga vänner att träffa efter en halv dags intensivt skrivande. Jo, jag skulle kunna leva med det. Periodvis, i alla fall.