21 januari 2007

En hjälpande hand


Jag skänker pengar till barn på andra sidan jordklotet. För jag tror att de behöver min hjälp. Men den människa som behöver min hjälp allra mest, som finns här några kvarter bort, som inget hellre önskar än att sitta i min famn och få tröst, den människan kan jag inte hjälpa. Jag vet att jag borde, att det är min plikt. Men jag kan inte. Jag orkar inte. Det är för tungt. Jag behöver hjälpa på lättare vis. Att lägga en slant till ett anonymt barn på andra sidan jorden, någon jag aldrig sett, hört eller träffat, det är mycket lättare. Det andra får vänta.

3 kommentarer:

Lilla B sa...

Om du inte är medlem i Röda Korset så bli det! En hel del av din medlemsavgift stannar inom den lokala kretsen och gör nytta där. Att hjälpa till med insamlingsbössa är lätt! Allt insamlat går inte till katastrofverksamheten ute i världen utan används på hemmaplan. Hälp till behövande, hembesök,anhörigstöd, rullstolspromenader, hur mycket mer som helst...
Det är verkligen många som behöver hjälp!

Maria Byström sa...

Intressant och tänkvärt.

I höstas så gjorde kjag ungefär som du. För att jag ska må bra så vill jag engagera mig i postivia saker.

Så här skrev jag då :

http://tinnitussans.blogspot.com/2006/10/jag-rddar-vrlden-bttre-om-jag-lter-bli.html

Celia sa...

Jag tänker på att man inte alltid kan "outsourca" sitt dåliga samvete till hjälporganisationer, lokalt såväl som globalt. Men det är fint att Röda Korset tänker på att det behövs hjälp även i vår närmiljö.