16 oktober 2006

Solig oktober



Underbar hösthelg har det varit - trots att jag blivit bestulen först på min cykel och sedan på min väska med telefon (mindre viktig) och kamera (mer viktig). Cykeln blev stulen medan den sov över utanför min arbetsplats, men kameran befann sig i en väska på väg från Sverige till Tivoli i Köpenhamn. Halloween skulle beskådas - och fotograferas - i grannlandet. Ut kom jag från tågstationen och skulle fotografera den stora pumpan som svajade mot hösthimlen. Där fanns ingen kamera, ty väskan var puts borta. Ja, jag var mindre uppmärksam när jag kände att jag bara åkt tåg en liten bit hemifrån. Tänkte inte på att jag var på en stor station där många av människorna har levnadsvillkor som är ljusår från mina egna. Jag får väl hoppas att mina tillhörigheter var till glädje för förövaren.

Fint var det på Tivoli, med färgglada pumpor, snofsiga häxor och glada människor i solsken. Förvisso hade jag inte min kamera men dock ett "kameraöga" som hungrigt smakade på alla de vackra vyerna. Oktober var verkligen i sin prakt med gyllene löv i ett varmt solsken.

Dagen innan kameran blev stulen, hann jag föreviga en bit pumpa som blev förvandlad till en härlig höstlunch, vilken intogs på en solig terass. Man får vara glad när det bara är värdsliga ting som cyklar, kameror och telefoner man berövas...

6 kommentarer:

qi sa...

Tråkigt det där med cykeln och kameran...

Den där lunchen verkar dock ha varit god! Soppa och osttoast?

Celia sa...

Pumpasoppa med våfflad ost- och skinksmörgås :)

A sa...

Trist med stölden, men det andra var härligt!

Anonym sa...

Så trevligt det hørtes ut med tivoli i københavn. Synd med kamera, godt du ser det slik at dette er værdsliga saker, men innrømmer at jag hadde blivit ledsen om mitt kamera blev stjålet,man skapar ju något med det.

Elisabet. sa...

Hade någon stulit min kamera, vet jag inte vad jag hade gjort?
Det skulle vara mer än "något världsligt".

Numera låser jag alltid dörren, även m jag bara tvärspringer till affären .., jag är så rädd om kameran.

Celia sa...

Tack för stödjande ord. Ja, det är verkligen kameran som är den största förlusten för mig. Hiskeligt dyr var den också. Jag hoppas att försäkringsbolaget ger mig några slantar tillbaka för jag måste ju köpa en ny!