Två gånger har jag varit i Norge. En gång i Lofoten och en gång i Bergen. Så nära och ändå så exotiskt. Så snällt, på något vis, som Julies blogg. Bilden är från Bergen. I Lofoten hade jag ingen digital kamera. Är ändå inte säker på att jag hade kunnat fånga skönheten där. Ibland kändes det som att "det här måste vara världens ände". Så tyst. Så lugnt. Så folktomt. Så mycket natur. Så vackert.
4 kommentarer:
Hej du Celia som också är en nattuggla ..! Äntligen slipper jag att vara sist av alla som kommenterar och till Norge ska jag bege mig på semester någon gång .., vi var där varje sommar i min barndom, men vad minns jag av detta .., inget alls nästan ?
Nu ska jag snart göra natt ..-)
Maken är bortrest och barnen sover. Det ska jag också göra nu. God natt!
Lofoten är precis som du säger! Jag brukar säga att det är det vackraste stället på jorden, när jag talar med mina elever som varit i Californien och på Hawaii och Mauritius och hur många andra "fantastiska" ställen som helst. De ser väldigt förvånade ut - på Lofoten har de aldrig varit.
Ja, Amber, visst är det så. Vi tror ofta att vi måste åka så långt bort för att se det vackra och okända - när det faktiskt kan finnas i vår egen trädgård (även om Lofoten är en ganska lång resa från mitt hem).
Skicka en kommentar