Ljuga eller skoja?

Vem är det som går på fotosafari i min trädgård? Kanske är det jag - kanske är det en spion?

I den pågående valdebatten har vi fått höra om hur någon i ett politiskt parti försökte få hemlig information om andra partiers valaffischer. Jag undrar vad hon tänkte göra med den informationen. Skulle hon göra affischer för det egna partier och hade idétorka? Undrar vad det var för hemlig information hon ville komma över? Och vad var det man hade att dölja hos det utsatta partiet? De har nog inte satt upp sina valaffischer ännu, för inte har väl någon brustit ut i jubel över hur innovativa årets valaffischer är?

Upprördheten gäller väl att hon ringde dit och ljög. Det får man ju inte göra som politiker - väl? Och som kristen dessutom! Eller hade hon ljugit om det också?

Själv försöker jag för min 4-åring förklara skillnaden mellan att ljuga och att skoja. "Nej, man får inte ljuga." "Ja, om du säger att du har varit ute och åkt luftballong i dag så ljuger du, för det har du ju inte." "Jaså, skojade du bara?" "Jo, man får skoja." "Vad som är skillnad mellan att ljuga och att skoja? Ähm, det är väl att man skrattar när man skojar. Tror jag..."

Undrar om den politiskt engagerade kvinnan skrattade i telefon?

Imse Vimse...

...har jag då inte tagit kål på - men jag undrar om inte någon annan har dödat några stycken, med tanke på vädret utanför min fyr i alla fall.

Gå på havets botten

Bild: Klara Kim

"För mig är livet som att gå på havets botten.
Man ser inte så långt och får inget riktigt sammanhang.
Att dö är att äntligen komma fram till stranden
och se sammanhanget och få den tröst och vila man behöver.

Tröstaren är Gud som står där på stranden och håller
handduken och frågar:
- Var det mycket svårt?
- Jo, det var det nog - men det var lite roligt också."

Mark Levengood

Jag svär!

Bild av ZeynepK

4-åringen: "Man får inte svära. Men man får säga 'snablar'!"

Herr Murgröna

Var det månne unge herr Murgröna?

Fröken Klematis

Min trädgård är inte för veklingar. Det här är lilla fröken Klematis - som blommar i djupaste purpurrött. Hon såg ut att ha fått vissnesjuka - en dödsdom för Klematis, sa trädgårdsboken. Men hon tog sig med kraft upp igen. Vad fick henne att lyfta?

Kalasgäster

4-åringen: "Jag ska bjuda alla utom X på mitt kalas."
Modern: "Nä men! Jag tycker att X är både snäll och trevlig!"
4-åringen: "Då kan X komma på ditt kalas."

Mellan fönster

Min punschveranda har många fönster men bara en orkidé. Den står mellan två fönster. Bör inte stå i direkt solljus. Så här står den - för den som vill...

Björnbär

Äter björnar verkligen dessa bär?

3 i 1

Tre solrosor i en enda - 3 i 1.

Swimming pool

Vikten av en bok i taget

Foto av BlueAlgae

Jag älskar en man som också älskar böcker. Han läser böcker en i taget. Ordning och reda. Hur dålig han än tycker att en bok är så läser han den klart. Från pärm till pärm.

Så gjorde jag också - ett tag. För när jag var tio år gjorde jag misstaget att på skolbiblioteket välja en, för mig, urtråkig bok. Bänkboksstunden byttes från njutning till ångest. "Åh, nej! Inte den tråkiga boken! Jag måste få byta den! För egentligen älskar jag ju stunden med bänkbok. Men inte med den där - den urtrista klumpen! Vad ska jag göra?"

Jag frågade läraren. "Nej! Försök igen. Den är nog bra om du bara ger den en chans." "Snälla?!" "Nej, har man valt en bänkbok måste man läsa den klart. Och sedan lämna in en skriftlig recension." Med tårar i ögonen bönade jag och bad. "Ja, ja. Den här gången då. Om du är alldeles säker. Men inte fler gånger! Lovar du det?"

Jag lovade. Och höll. Tills jag skulle läsa århundradets klassiker - många år senare. Då fuskade jag. Bläddrade genom. Snabbläste - så som jag faktiskt lärt mig på en kurs. Så där! Så var den läst. På sätt och vis. Inte för att jag minns så mycket. Ryssland. Vinter. Slädfärd. Var det inte ett mord också? Hm! Jag får nog läsa den igen.

Om många böcker samtidigt

Bild: From Old Books

Jag har ett behov. Ja, jag har egentligen flera, men ett behov jag har är att ha flera böcker "på gång". Jag måste läsa lite olika böcker, beroende på humör. Just nu har jag tre olika på nattduksbordet:

"The Interpretations of cultures" av Clifford Geertz, som är mycket bra, tycker jag, för den relaterar till hur jag försöker försörja mig. Fast den kräver koncentration och det har jag sällan innan sängdags. Så den läser jag när jag känner mig extra koncentrerad.

Sedan finns där en bok där man inte alls behöver vara fokuserad. Det flyter på, bara. Bra innan man ska sova - men jag lär nog inte minnas den så länge efter sista sidan.

Och nu har jag börjat på "Om skönhet". En bok som fångar mig från första ordet. Jag vet lite grann vad den ska handla om, men om jag inte visste det trodde jag nog att den handlade om författaren. Hon ser verkligen ut som skönheten själv - i mitt öga, i alla fall.

Druvans vrede

De här druvorna ser kanske inte så imponerande ut. Men om man vet att den här vinrankan för två år sedan dödförklarades, är det ganska förunderligt. Vilken väx(t)kraft! Den försöker till och med att ta sig uppför trappan.

Man kanske kan tro att om man har en gammal vinranka så berättar man först i god tid för den att man har tänkt att den ska flytta lite - för fasaden den står och lutar sig mot behöver renoveras. Sedan flyttar man den kärleksfullt och inlindat till sin nya boning. Men så gick det inte till. Bryskt lyftes den upp, lades att vila lite grann på gräsmattan (några dagar, faktiskt). Efter det grävdes den ner i söder, mot solen till, och vattnades lite.

Med den behandlingen tänkte jag - och absolut de som anser sig kunna det där med vinrankor - att den är död. Vi får se, sa jag, för jag ville inte plocka bort de till synes döda grenarna. Och se! Nu växer det druvor - och grenar som vill ta sig inomhus när hösten kom för tidigt och knackade på dörren. Det var nog mer "jävlar anamma" från rankans sida än kärleksfull behandling från trädgårds(o)mästaren.

Brittsommar…

…drömde jag om när jag svettades i juli-värmen. Lika plötsligt som den kom försvann den – sommaren. Mellan regnskurarna kan man förstås ta en tur i trädgården. Och upptäcka att sommarblommorna faktiskt står tålmodigt kvar. Förgängliga. Men vackra – speciellt med regndroppar på.

Förlåt, sommarhettan, om jag förbannade dig i tysthet! Jag som inte klarar av hetta. Jag som vill ha den där mogna värmen, inte stekande, så där som man kan få i augusti och september. Då när det ska vara vad man ibland kallar brittsommar.

Funderingar vid vatten

Här växte min pappa upp. I dag fyller han år. Undrar om han satt så här och funderade vid det här vattnet, som ung man. Kanske satt han här och tänkte: ”Jag ska ut och se världen! Ja, banne, mig! Om jag så ska gå över bergen!” Och så gjorde han det. Bara gick så där över bergen. Till fots.

Grattis lilla pappa! Det gjorde du bra!

Det är ingen ordning på mina bilder

Bild av Caitlinator

Utsikt från en fyr. Vad ser man från sin fyr? Oändligt mycket?

Jag hittar i alla fall inte mina digitala bilder. Om jag förstått det rätt får man låna vissa fotografers bilder på flickr. Tur det, för jag har då ingen ordning på mina bilder.

Bodil Malmsten skrev att hon inte har någon ordning på sina papper. Maken min sa att det är det enda jag har ordning på. Så är det nog. Ska ordna bland mina digitala bilder. De kan vara bra att ha till sin blogg. Bodil Malmsten har också en blogg. Där skriver hon:

"Det är inte mig själv jag lämnar ut när jag skriver, det är mina ord."

Som svar på en del inbjudningar hon uppenbarligen fått genom sin blogg. Se där. Då ska man kanske inte skriva till hennes blogg och bjuda henne på middag. Men hennes ord är något att ta med sig på bloggfärden, tycker jag.

Födelsedag

Mammas födelsedag - hon fyllde jämnt. Firade dagen med barn och barnbarn och kvällen med barn och vänner. En riktigt trevlig dag för alla. Kärleksfull. Full av kärlek.

Vissa dagar är livet som att glida fram på en räkmacka - om man nu tycker att det verkar behagligt. Fin dag trots regnet. Jag har faktiskt inget emot regn. Speciellt sommarregn kan vara väldigt mysigt. När det droppar lite lätt som det gjorde i går. Inte när det forsar ner, som det först gjorde i går.

Hittade konditoriet som jag sökt efter på Google. "Danmarks äldsta", hade de skrivit på skylten. Jag har varit där förut. Gemytligt. Som danska konditorin ska vara.

Upptäckt

http://www.flickr.com/creativecommons/

Sökte efter ett konditori på Google och fann en sida från Elisabet där hon skrev att hon köpt lussekatter på ett konditori i Ystad (tror jag). Hennes sida fångade mitt intresse - hennes förmåga att fånga det stora i det lilla (som någon skrivit till henne tidigare). Vilka begåvade bilder - att se världen.

Det inspirerade mig att skapa min egen blog på nätet. Och här börjar den.