27 december 2006

Bekanta från förr

Ibland träffar jag på människor som jag på något sätt känt tidigare i livet. Förr vågade jag aldrig upplysa dem om att jag kände igen dem. Jag tänkte att de kanske inte kände igen mig – eller överhuvudtaget inte kunde bry sig mindre om något än att vi haft någon sorts relation tidigare i livet. Efter att nära och kära övertygat mig om hur fel jag hade, började jag gå fram till människor jag kände igen från förr. Häromdagen träffade jag den där rara kvinnan som ledde barnverksamhet när jag var liten, på nittonhundrasjuttiotalet. Hon blev så glad och rörd att hon fick gå hem och vila sig. Det berättade hon för mig när vi träffades senare. Jag är så glad att mina nära och kära fick mig att inse att det inte bara är jag som har fina minnen av hur det var förut. Och att man senare i livet kan bli så glad av att byta några ord med bekanta från förr.

6 kommentarer:

Lena sa...

Att möta människor från förr kan vara som att knyta i hop lösa livstrådar. Jag känner mig så glad och levande när det händer. Det är inte så ofta, men desto roligare då.

Tankevågor sa...

Vacker bild, tankar och text. Visst blir man glad och varm inombords. :)

Celia sa...

Panter: Att knyta ihop lösa livstrådar. Ja, det har jag inte tänkt på. Det var en bra beskrivning.
Londongirl: Ja, varm är precis vad jag tycker att man blir.

Lyckliga Grodan sa...

mm.. så är det ju..
att ens egna känslor kan väcka andras lyckliga minnen..

vad härligt att du öppnat detta fönster i livet..
för det kommer in så mycket ljus från andra människors glädje..

god fortsättning...

Amber sa...

Ja, det är en speciell känsla att träffa vänner/relationer från förr. Var på fest för ett par veckor sedan och träffade säkert dryga tiotalet människor från en förening jag var med innan jag fick min son, dvs för drygt 8 år sedan. Det blev många varma kramar!

JULIEK sa...

Gott Nytt År Celia : )