Sjuk av sjukvården

För mig är bloggandet ett fritidsnöje. Det är viktigt att ha roligt i livet. Ibland måste man dock göra tråkiga saker. Måsten som tar mycket tid och kraft. Som att försöka nå professionella utövare inom vården. I ett försök att hjälpa nära och kära.

I dag var en sådan dag. Jag sökte någon att prata med på en sjukhusavdelning. Det var inte jag som var sjuk. Inte när jag började. Helt omöjligt var det att få prata med någon. Att ställa angelägna frågor om hur man kan få hjälp med något som jag trodde var en självklarhet i vårt land i dag. När jag bestämde mig för att inte jobba på saken mer i dag mådde jag hemskt. En dunkande huvudvärk av instängd frustration. Jag blev sjuk av mina försök att nå vårdgivare.

Stackars, stackars alla som inte är friska nog att söka vård när de är sjuka. Ibland tar det nämligen rejält på krafterna att söka sjukvård. Vad hemskt om krafterna redan har sinat innan man ens har hunnit till telefonen.

Inte nog med att det tar på krafterna. Till sist förvandlas jag till en oerhört otrevlig människa i min frustration. Jag vill ju bara hjälpa en anhörig att få hjälp. Men jag kan inte ens få prata med någon om vart jag ska vända mig. De som bestämmer inom vården har nog sett till att vara omöjliga att nå. Det finns ju andra som kan ta alla samtal från frustrerade vårdsökare. Eller finns det egentligen det?

Själv får jag fortsätta mitt sökande i morgon.