Nu har den börjat. Tiden då det vackraste sköra spricker ut, exploderar och - försvinner. Smärtsamt vackert. Men inte sorgligt. Man måste bara ha ögonen öppna. Och vem kan låta bli? Det är så bländande. Och plötsligt är det borta. Något annat tar vid.
Krikonblommorna börjar redan tappa sina flortunna kronblad. Men det är bara början. Snart kommer mer - och mer!
Jag brukar känna mig nöjd över att inte vara så beroende av vädret. Ack, vad jag bedrog mig. Solen strålar och jag lapar. Mmm!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja det er så vacker och underbar tid dette. Myser nær solen skiner jag også, men er faktisk lika glad i regn och mulet væder. Det er skønt at inte vara væder beroande, man blir mycke mera fri dag. Idag ved havet var det reng och vind, men oj så hærligt det var. Man kjenner kraft och liv på något vis : )
Hey hey
So you thought you could escape by blogging in Swedish, not so! Love the photo of the blossom
Cheers ;o)
Skicka en kommentar