Oj! Vad trött man blir när man bara kör på med gasen i botten. Ingenting har jag orkat göra. Mer än att leva lite grann.
Lagom till det vackra vädret blev mitt verk klart. På torsdag kommer det tryckt i bokform. En för mig lagom liten krets kommer att läsa boken. Vissa för att de måste - tror jag.
Det är långt ifrån en bestseller jag skrivit. Men jag är ganska nöjd över att min text blir tryckt. Helt enkelt. Jag får göra min röst hörd. Det är roligt.
Och nu har jag orkat med lite text här på bloggen också. Det är också roligt. Jag har tittat in lite på olika bloggar, där jag varit förut, men inte på länge. Som att hälsa på gamla vänner, kändes det. Jag insåg inte att jag saknat era bloggar så mycket. Jag hoppas att ni fortsätter blogga på. Att ni är betydligt bättre på det än vad jag är, kan jag snabbt konstatera.
Skönt med vänner. De ger en inte prestationsångest. Bara glädje.
Vännerna? De står på rad här till höger. Nu ska jag ut till några andra vänner. De vackra blommorna som står i sin prakt i min trädgård. Vita Iris kom tillbaka. Och Blå Iris har äntligen vågat sig fram. Hon är så vacker! Om jag orkar ska jag fotografera henne...
Sydsvensk midsommar: regnet det bara faller ner. Det gör inget. I morgon åker jag till sydligare breddgrader. Där ska jag sitta i en vecka. I min solstol. Titta på det vackraste jag vet: mina badande barn.
