Jag har jobbat. För mycket. Igen. Men jag har också odlat min trädgård. Smyckat den med penséer. Pensé. Lustigt namn på en blomma. Tanke? Jo, men det passar ju. Att sitta där och titta på dem och tänka på hur glada de ser ut. En samling tankar. Det är precis vad jag har sysslat med. Nu måste jag vila. Titta på min trädgård. Bli fylld av ny energi.
Nu har den börjat. Tiden då det vackraste sköra spricker ut, exploderar och - försvinner. Smärtsamt vackert. Men inte sorgligt. Man måste bara ha ögonen öppna. Och vem kan låta bli? Det är så bländande. Och plötsligt är det borta. Något annat tar vid.
Åh, denna lycka att lära sig cykla! Plötsligt sitter det där. Man kan hålla balansen utan hjälp. Och då vill man bara cykla, cykla och cykla igen.
Elisabet listar de fem vanligaste fraserna hon hör på sin arbetsplats. Jag funderar över min egen arbetsplats och kan bara komma på en: "Hur är det?" Det är nog den vanligaste frasen jag hör överhuvudtaget i mitt liv. Ibland undrar jag om det är en svensk version av den för mig amerikanska frasen "How are you?" När jag är i USA (vilket inte är så ofta som det kan låta här) blir jag först lätt förvirrad när jag möts av frasen varje gång jag går in i en butik. Vad svarar man? Det är sällan någon undrar hur det är med mig när jag träder in i en svensk butik. Inte för att jag saknar det. Jag känner mig bara ovan när någon gör det.
Jag var på bio i helgen och såg en film som jag verkligen kan rekommendera: Notes on a scandal. Ofta väljer jag filmer efter vilka skådespelare som porträtterar karaktärerna. I den här filmen är skådespelare som Judi Dench, Cate Blanchett och Bill Nighy ypperliga. Berättelsen är intressant och dialogen väl uttryckt. Det känns som att ingen förväntar sig att jag som åskådare är för dum för att förstå, så att allt måste förklaras klart och tydligt. Jag tillåts tänka själv.
Göteborgs-Posten har låtit Sifo ställa två frågor till drygt ettusen svenska kvinnor:"Vad menar du med jämställd?" Vet du inte? Ska du bara kryssa i en ruta? Men menar du om jag tycker att jag som person har samma förutsättningar som en man, alltså om jag är lika bra som en man? Eller menar du om jag upplever att jag har samma strukturella möjligheter till makt i samhället? Eller menar du om jag har samma lön som mina manliga kollegor? Eller menar du om jag tycker att jag har samma möjligheter som män att bli styrelseordförande i Volvo? Alltså vad menar du med den frågan? Ska vi gå vidare till den andra frågan? Okej. Jämställt i vår relation? Ja, vad menar du då? Menar du vem som jobbar deltid? Eller vem som är hemma med barnen när de är sjuka? Eller menar du vem som städar hemma hos oss? Är det en kvinnofråga? Jag trodde att det var en ekonomisk fråga. Alltså, om man har en lön som kan betala någon annans lön, efter skatteavdrag för hushållsnära tjänster förstås. Har du ingen ruta för det? Hallå! Hallå?"
Ibland undrar jag varför semester räknas som en förmån. Förvisso är det väl snarare en anställds rättighet i dag, men jag undrar ibland om det egentligen kvalificerar sig för att kallas förmån så väl som rättighet. För många innebär semester att man måste jobba som en tok både före och efter den planerade semestern, eftersom det inte finns en semesterersättare så långt ögat kan nå. Ibland blir det så stressigt med semester att man nästan funderar på om det verkligen är värt det.
Elisabet har bett om bilder på sådant som gör en glad. Många blir glada av sol och sommar. Ibland är även vinter och snö roligt. Det kan man också se på Elisabets sida, här.
Eller persiljan, som tyckte att det faktiskt aldrig blivit vinter i år:
Själv tyckte jag att vintervädret var så milt att det inte var lönt att ta in de icke-frosttåliga krukorna:
Och nu töar det. Som vanligt efter ett par dagar. Tipp tapp!
I Ginnie Springs skulle jag campa. Jag är inte känd bland vänner och bekanta som en campare, så en del var lite nyfikna på hur det skulle gå. Jag berättade hur vi skulle bo när vi "campade". Då upplyste mina vänner mig om att det lät mer som om jag skulle hyra ett litet hus och att det därför var diskvalificerat som camping. Vaddå? Två rum, två badrum, kök med tvättmaskin och torktumlare samt hyfsat stort allrum med jättesoffa och satellit-teve - och en gungstol. Det kallar jag camping med stil.
Dessutom fanns en liten butik mitt emot denna logi och där kunde man köpa en hög med ved, tändhattar, låååånga grillpinnar och marshmallows för en riktig lägereld och lite amerikansk skumgodis-grillning. Hm! Jag är visst campare. Floridiansk campare, kanske, men vem har sagt att det bara finns en version av campare?
Det var en sann njutning att sitta där framför den lilla lägerelden när mörkret lagt sig. Titta in i elden och känna sig avslappnad. Och där i mörket, med en filt runtom ryggen, var det bara gitarrspel och lite sång som saknades för att det skulle kännas som en svensk lägereld på sjuttiotalet i Sverige. Och då kom jag ihåg mina scoutlägereldar. Jag är minnsann visst en riktig friluftsmänniska! Bara jag slipper sova i tält, hugga ved, dricka te gjort på lingonris och tvätta håret i iskalla sjöar. Nej, lite lagom får det allt vara...
Nu lämnar jag Key West. Där är förvisso behagligt men i längden nog lite trist ändå, åtminstone för mig. Jag åkte vidare i Florida. Upp till några varma källor ungefär mitt i Florida, där man bland annat kan dyka i grottor. Ibland tyckte jag att vissa skogspartier var väldigt lika de som finns i södra Sverige. Men när jag kom fram till de varma källorna får jag säga att jag aldrig sett så turkost vatten i en skogsdunge i Sverige. Det här är Ginnie Spring.
Ibland tyckte jag också att vissa träd hade konstiga färgblandningar på bladen.
You are Wonder Woman 
Jag undrade vad det där kunde vara. Så jag gick runt och kikade. Det var ett fjärilskonservatorium. Så här såg det ut inuti: 
Key West är känt för att ha många katter. En hel del av dem bor i Hemingways trädgård. De katterna påstås ha fler tår än normalt. Undrar om det var därför Pelle Svanlös flyttade hit? För att söka ovanliga skönheter, menar jag.
Jag förstår att Hemingway köpte ett hus här i Key West, så att han kunde skriva i lugn och ro. Det skulle passa mig bra. Ett hus med egen skrivarlya, massor av tid att fundera på historier, en dator i stället för en skrivmaskin, någon som fixar mat och en mysig bar med trevliga vänner att träffa efter en halv dags intensivt skrivande. Jo, jag skulle kunna leva med det. Periodvis, i alla fall.
Nu har jag packat väskan och ska snart fara i väg. Under Floridas sol ska jag resa runt lite. Förena nytta med nöje. Mer semester och mindre jobb. Ta det lugnt och njuta innan jag jobbar lite och sedan njuter lite till. Fast jag är så lyckligt lottad att jag även njuter av mitt jobb. Speciellt när det rör sig om att jobba i Florida. Men jag ska njuta utan att jobba nu. Också.
”Trädgården är en form av självbiografi” lär en författare och trädgårdsmästare vid namn Sydney Eddison ha sagt. Jag undrar vad som menas med det. Delar av ens självbiografi, i så fall. Själv har jag bara haft trädgård en kort period av mitt liv. Trädgården fanns långt innan jag föddes. Till och med innan min mamma och mormor var födda. Däremot vävs väl delar av mitt liv in i trädgårdens liv. Det är en spännande tanke.
