Bekanta från förr

Ibland träffar jag på människor som jag på något sätt känt tidigare i livet. Förr vågade jag aldrig upplysa dem om att jag kände igen dem. Jag tänkte att de kanske inte kände igen mig – eller överhuvudtaget inte kunde bry sig mindre om något än att vi haft någon sorts relation tidigare i livet. Efter att nära och kära övertygat mig om hur fel jag hade, började jag gå fram till människor jag kände igen från förr. Häromdagen träffade jag den där rara kvinnan som ledde barnverksamhet när jag var liten, på nittonhundrasjuttiotalet. Hon blev så glad och rörd att hon fick gå hem och vila sig. Det berättade hon för mig när vi träffades senare. Jag är så glad att mina nära och kära fick mig att inse att det inte bara är jag som har fina minnen av hur det var förut. Och att man senare i livet kan bli så glad av att byta några ord med bekanta från förr.