Strandfynd

Så här vacker (och lite till) var Nungwis strand där jag gick barfota och nygift. Nöjd var jag. Lycklig. Precis som man ska vara som nygift, tror jag. Lite spännande också. Det här är min man. Min make. Jag är hans maka. Hans hustru. Hustru? Vad är det för ord? En man vet jag ju vad det är. Och make och maka hörs ju; det här är maken till mig, min andra hälft - om man vill. Men hustru? Det här är min hustru? Kommer det av hustro? Det här är den jag tror på i mitt hus. Ja! Så måste det ju vara!

Åtagande till havs

"Älska varandra,

Men gör inte kärleken till en boja

Låt den hellre vara likt ett strömmande hav mellan era själars stränder

Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar, ty endast

Livets hand förmår rymma era hjärtan"

Ur Profeten av Kahlil Gibran

Nungwi i natten

Vi blev vigda till slut i alla fall, på en segelbåt i solnedgången - mycket romantiskt. Sedan åkte vi, när mörkret lade sig, vidare till det här stället. Det är inte klokt vad mörkt det kan bli i Afrika! Längs vägen kunde vi ibland få syn på ett par människor, gåendes eller sittandes runt en liten eld. Ja, dem vi såg alltså. Undrar hur många som såg oss - som vi inte såg? När vi var framme möttes vi av den här spännande synen. Fullt av ljus mitt i mörkret.

Zanzibar i september

Här intogs bröllopsmiddag för sex år sedan. Dagen innan vigseln. Emerson and Green heter hotellet där det finns en takterrass som är fullkomligt magisk när sammetsnattens mörker omsluter den och skira tyger fladdrar över huvudet.

Vi tänkte passa på och viga oss när vi var på Zanzibar - då, för sex år sedan. Flygplan kan bli försenade, så vi planerade att anlända ett par dagar före vigseln. Flyget blev ett par dagar försenat. Så dumt att boka in en sådan sak, tyckte flygbolaget, för de garanterade ju bara att man skulle komma till ett visst ställe, inte när man skulle anlända. På Zanzibar innebar detta inte något problem. "Vi tar vigseln i morgon i stället. Men middagen får ni äta i kväll. Det går inte att boka om middagen inte!"

Så vi åt vår bröllopsmiddag dagen före bröllopet. Det blev extra minnesvärt.

Boston i september

Höstdikt

Den nakna träden står omkring ditt hus
och släppa in himmel och luft utan ända,
de nakna träden stiga ned till stranden
och spegla sig i vattnet.
Än leker ett barn i höstens gråa rök
och en flicka går med blommor i handen
och vid himlaranden flyga vita silvervita fåglar upp.

Edith Södergran

Höstskymning

Höst

Långsam. Vadderad.
Icke-presterande.
Vill bara vara
- icke göra.

Ljuga eller skoja?

Vem är det som går på fotosafari i min trädgård? Kanske är det jag - kanske är det en spion?

I den pågående valdebatten har vi fått höra om hur någon i ett politiskt parti försökte få hemlig information om andra partiers valaffischer. Jag undrar vad hon tänkte göra med den informationen. Skulle hon göra affischer för det egna partier och hade idétorka? Undrar vad det var för hemlig information hon ville komma över? Och vad var det man hade att dölja hos det utsatta partiet? De har nog inte satt upp sina valaffischer ännu, för inte har väl någon brustit ut i jubel över hur innovativa årets valaffischer är?

Upprördheten gäller väl att hon ringde dit och ljög. Det får man ju inte göra som politiker - väl? Och som kristen dessutom! Eller hade hon ljugit om det också?

Själv försöker jag för min 4-åring förklara skillnaden mellan att ljuga och att skoja. "Nej, man får inte ljuga." "Ja, om du säger att du har varit ute och åkt luftballong i dag så ljuger du, för det har du ju inte." "Jaså, skojade du bara?" "Jo, man får skoja." "Vad som är skillnad mellan att ljuga och att skoja? Ähm, det är väl att man skrattar när man skojar. Tror jag..."

Undrar om den politiskt engagerade kvinnan skrattade i telefon?

Imse Vimse...

...har jag då inte tagit kål på - men jag undrar om inte någon annan har dödat några stycken, med tanke på vädret utanför min fyr i alla fall.

Gå på havets botten

Bild: Klara Kim

"För mig är livet som att gå på havets botten.
Man ser inte så långt och får inget riktigt sammanhang.
Att dö är att äntligen komma fram till stranden
och se sammanhanget och få den tröst och vila man behöver.

Tröstaren är Gud som står där på stranden och håller
handduken och frågar:
- Var det mycket svårt?
- Jo, det var det nog - men det var lite roligt också."

Mark Levengood

Jag svär!

Bild av ZeynepK

4-åringen: "Man får inte svära. Men man får säga 'snablar'!"

Herr Murgröna

Var det månne unge herr Murgröna?

Fröken Klematis

Min trädgård är inte för veklingar. Det här är lilla fröken Klematis - som blommar i djupaste purpurrött. Hon såg ut att ha fått vissnesjuka - en dödsdom för Klematis, sa trädgårdsboken. Men hon tog sig med kraft upp igen. Vad fick henne att lyfta?

Kalasgäster

4-åringen: "Jag ska bjuda alla utom X på mitt kalas."
Modern: "Nä men! Jag tycker att X är både snäll och trevlig!"
4-åringen: "Då kan X komma på ditt kalas."

Mellan fönster

Min punschveranda har många fönster men bara en orkidé. Den står mellan två fönster. Bör inte stå i direkt solljus. Så här står den - för den som vill...

Björnbär

Äter björnar verkligen dessa bär?

3 i 1

Tre solrosor i en enda - 3 i 1.

Swimming pool

Vikten av en bok i taget

Foto av BlueAlgae

Jag älskar en man som också älskar böcker. Han läser böcker en i taget. Ordning och reda. Hur dålig han än tycker att en bok är så läser han den klart. Från pärm till pärm.

Så gjorde jag också - ett tag. För när jag var tio år gjorde jag misstaget att på skolbiblioteket välja en, för mig, urtråkig bok. Bänkboksstunden byttes från njutning till ångest. "Åh, nej! Inte den tråkiga boken! Jag måste få byta den! För egentligen älskar jag ju stunden med bänkbok. Men inte med den där - den urtrista klumpen! Vad ska jag göra?"

Jag frågade läraren. "Nej! Försök igen. Den är nog bra om du bara ger den en chans." "Snälla?!" "Nej, har man valt en bänkbok måste man läsa den klart. Och sedan lämna in en skriftlig recension." Med tårar i ögonen bönade jag och bad. "Ja, ja. Den här gången då. Om du är alldeles säker. Men inte fler gånger! Lovar du det?"

Jag lovade. Och höll. Tills jag skulle läsa århundradets klassiker - många år senare. Då fuskade jag. Bläddrade genom. Snabbläste - så som jag faktiskt lärt mig på en kurs. Så där! Så var den läst. På sätt och vis. Inte för att jag minns så mycket. Ryssland. Vinter. Slädfärd. Var det inte ett mord också? Hm! Jag får nog läsa den igen.